När portot på returgodset överstiger fyndet i reapriset kan världen misstas för att ryta mot din kalla sköra kind. Det stormar, brinner, dånar kring öronen och långsamt försöker du nå det där du kallar för dina principer. Visst är det så, då, att du önskar, att någon ska samla upp allt det där du egentligen inte vill röra vid, det där som alltid blir över, det där som blir ett arkeologfynd när allt vi känner till är en dröm och inget vi tror oss veta går att referera till ens i ett avlagrat internetforum. En sanning som tassar förbi, kondenseras, väller ut och problematiseras av huvudvärken vi kallar... samhället.
Jag är din vän i natten.
Du var inte först. Men du blir inte sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lätta ditt hjärta <3