TOO MUCH INFORMATION!

Fan, hänt nåt som jag har dåligt samvete över att jag inte har dåligt samvete över...

Ok... Om mamma skulle hitta den här bloggen skulle jag typ dö... BUT HERE GOES! (det här är ett tisdagsmystips om något!)


Lite bakgrundsinfo:
Vi kan kalla honom "Pontus"! *vill inte lämna ut någon fööör mycket ;)* Vi har känt varandra länge och var typ ihop ett kort tag (ages ago!). Har "hållt kontakten" sen dess, eller ja, typ några månader sen vi sågs. Grejen är att han är ihop med en tjej just nu. Knappt träffat henne men av det jag hört så är hon mesig och tråkig förutom när hon får typ hysteriska utbrott, verkar rätt störig (Pontus har berättat för mig så jag vet ju inte hur sant det är... hoppas han inte sagt nåt om mig!!!).


Pontus hörde iaf av sig och undrade om han kunde komma hem till mig. Vilket han typ aldrig gör om det inte är för att han vill ligga. Han har aldrig varit otrogen mot nån med mig så jag tänkte Fine! han kanske bara vill hänga lite, få se vad som händer.

Gjorde kaffe, satte oss i vardagsrummet och snackade. Om hans jobb, tydligen har någon där fått cancer, lite om min resa till Tallin, ja så. Sen svävade samtalet iväg till att han och hans tjej ska flytta ihop och att de haft lite problem *blabla* - kändes viktigt för honom att prata så jag avbröt inte men måste ha sett uttråkad ut eller nåt för plötsligt sa han att jag inte borde vara så jävla "pretto".
Jag sa att han var dryg, han tog tag i min arm, jag frågade vad han höll på med. Då bytte Pontus typ sinnesstämning på en sekund och började säga saker som att han egentligen tyckte om mig fortfarande, att jag var bra som förstod honom. "Va?" sade jag och upptäckte först då att han fortfarande höll i min arm. Fast inte hårt. Han kysste mig och jag... ja... ni förstår säkert...

Jag sa att han inte fick komma i mig men "lät" honom göra det ändå eftersom jag vet hur mycket han tycker om det (och eftersom jag tycker om att känna mig "duktig").

Sen efteråt började han noja ur helt och hållet. Det roliga är ju att jag inte haft mens på flera månader (sen jag slutade äta igen) och är rätt säker på att jag inte ens KAN bli med barn just nu. Men det behöver ju inte han veta. Han kan gott få gå runt och ha lite ångest det svinet!

All min kärlek
Amanda